KÄRLEK
Hur många seriösa förhållanden har du haft?
Svar: Ett! Det var ett långdistansförhållande och varade i ca 8 månader.
Vad känner du kring kärlek osv just nu?
Svar: Om jag ska vara ärlig så är jag rätt splittrad kring det just nu. Jag älskar kärlek, det gör jag. Jag älskar även att ha pojkvän och att vara i ett förhållande! Men när man älskar någon så mycket kan det lika väl få en
att sväva på moln som det kan hugga en i hjärtat x1000. Man ger liksom iväg hela sitt hjärta till en enda person, och sedan får man lita på att den personen tar hand om det. Så jag är väl lite rädd nu, samtidigt som jag längtar så mycket efter
att få bli kär igen! Men just nu fokuserar jag mycket på mig själv, så tar jag kärleken som den kommer.
Hur är din drömkille?
Svar: Sjukt svår fråga faktiskt. I grund och botten tror jag det handlar mer om kemi och connection än vad det handlar om "den perfekta killen på pappret". För mig är det viktigaste att det är en person som får mig att känna
det där lilla extra, som gör att det pirrar i magen. En person som får mig att längta efter att få träffa honom, och som får mig att må bra HELA tiden (självklart har man sämre dagar och perioder... men det ska liksom vara så majoriteten av tiden).
Jag vill ha en kille som jag känner mig trygg med och som är pålitlig. Det är viktigt att killen tycker att min uppmärksamhet räcker liksom, alltså att han inte söker den hos andra tjejer! Även en kille som vill hitta på roliga saker och som får
mig att skratta... Inga krav här nej;-). När jag ändå är igång kan jag även säga att det är viktigt att killen har mål och ambitioner i livet, oavsett om det gäller sport eller jobb/studier. Kort och gott kan man säga att jag vill ha en snäll,
pålitlig, ambitiös och rolig kille, som vågar ta mycket initativ och som älskar mig mer än något annat.
Vad det gäller utseende så är jag väl ganska öppen. Tycker det "pojkiga" utseendet kan vara lockande lika mycket som ett mognare utseende kan vara det. Beror väl på lite... Tall, dark and handsome är väl det vanligaste vi tjejer söker efter antar
jag. Men har inget emot blonda killar heller, haha. Viktigast är heeeelt klart kemin mellan oss och killens personlighet.
Blir du lätt kär?
Svar: Verkligen inte. Jag kan säga såhär: jag har sjukt svårt att få starka känslor för någon, MEN när jag väl fått känslor så är de extremt starka. Då ger jag mitt allt, hela mitt hjärta och hela min själ haha... Men det krävs
att jag blir tagen med storm för att jag ska kunna få känslor har jag märkt.
VÄNNER & FAMILJ
Vad får dig på bra humör?
Svar: Om det är en sak jag uppskattar i livet så är det utan tvekan mina vänner (och min familj). De finns alltid där för mig, och hur kass mig dag än har varit så står de alltid där på slutet av dagen vid min sida.
Älskar älskar älskar att få spendera tid med mina nära och kära. Sedan älskar jag såklart min handboll. Har liksom en hat-kärlek till handbollen; ena dagen stör jag mig på att den tar upp så mycket av min tid och inte går som jag vill,
andra dagen så längtar jag efter att få åka till hallen och få komma ifrån alla negativa tankar. Sist men inte minst så älskar jag att resa. Mår alltid bra när jag får komma iväg till ett annat land, till och med en annan stad. Spelar
ingen roll var, när eller hur. Bara jag får resa.
Pratar du mycket om feminism med familj och vänner?
Svar: Kanske inte så jättemycket med familjen. Absolut att det har kommit på tal, men tror att alla vi är rätt eniga om feminism och om hur vårt samhälle ser ut idag. Att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar
och rättigheter borde egentligen ingen säga emot? Och att kvinnor ska slippa bli utnyttjade, nedtryckta och bortprioriterade i samhället.
Jag och mina vänner gillar att ha allvarliga diskussioner om stora, viktiga ämnen som dessa. Det kan vara intressant att höra vilken syn människor har och därmed även kunna se ämnet ur andra perspektiv. Men just feminism är det ytterst
få människor jag pratat med som har någonting dåligt att säga.
Vem är din förebild?
Svar: Easypasy. Min mamma. Världens bästa människa, på alla sätt och vis. Hon inspirerar mig varje dag! Inte många trebarnsmammor som är VD på ett stort företag, som hinner rensa Göteborgs gator på snygga kläder samtidigt
som hon alltid finns där för en och ser till att man har det bra. En mer genuint snäll och omtänksam människa finns helt enkelt inte!
Vilken är din bästa egenskap?
Svar: Tänkte egentligen be någon annan svara på detta... kanske får göra det senare, haha. Men om jag var tvungen att svara själv så skulle jag nog säga att min bästa egenskap är att jag är ambitiös. Jag ger alltid 100 i
allt jag gör, spelar ingen roll om det handlar om handboll, skola, vänner eller kärlek. Jag nöjer mig inte med att göra någonting halvdant, utan vill alltid se till så att det blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Det kan ju såklart
även vara en nackdel, då jag alltid riskerar att bli besviken...
Nu när det har gått bra för dig i handbollen så undrar jag hur du känner över att vara i just den familj du är. Asså tänker att du kanske fått vara lite i din pappas o brors skugga? Känner du så eller vad tycker du om situationen?
Svar: Jag älskar min familj och skulle inte byta familj för alla pengar i världen. Sedan är det klart att alla familjer har sina fördelar och nackdelar. Min pappa var riktig duktig på det han älskade att göra, min bror likaså.
Att det går och har gått så bra för dem gör mig bara glad, för jag unnar dem alla lycka i världen! Jag vet ju även hur mycket slit det har varit, och vilken resa de har gjort. Men självklart kan man känna sig lite "bortglömd" ibland. Jag får
(eller ska man kanske säga fick, hehe) ofta läsa om pappa i tidningen. Där nämndes även alltid Noah, hans meriter och framgånger, och därefter stod en enkel mening "Och så har han dotter Tilde (JA, de stavade ofta mitt namn fel), 18, och dotter
Thelma, 9". Don't get me wrong, min största dröm är inte att få en roman skriven om mig i tidningen och om hur fantastisk jag är. Och don't get me wrong again, både pappa och Noah FÖRTJÄNAR att stå med. Men jag har också kämpat för att komma
dit jag är idag. Jag har absolut inte glidit på en räkmacka, eller lyckats på pappas bekostnad. Jag valde en helt annan sport. Häromdagen fick jag ju göra mitt första mål och debut i den högsta ligan som finns i Sverige inom handboll. För
mig var det stort! Men till och med när tidningen ringde och ville prata om det med mig så nämndes (självklart) min pappa och min bror, och deras framgångar. Kanske låter själviskt... Hoppas inte det! menar bara att när jag äntligen lyckats
med någonting själv, helt på egen hand, så vill jag få cred för att jag är jag. Att JAG lyckades. Inte för att jag är min pappas dotter, eller min brors syster...
Världens finaste, duktigaste bror<3